man driving vehicle
|

Funktionsrättsrådet 7 mars

I senaste Funktionsrättsrådet lyftes problematik med bland annat färdtjänsten som verkar ny för politiken, trots att problemen har funnits under en lång period. Funktionsrättsrådet samlar representanter från flera nämnder i Uppsala kommun tillsammans med representanter från patient- och funktionsnedsättningsföreningarna. Mötets tema var ”Ett liv i rörelse: förflyttning” och fokuserade på hur man tar sig från punkt A till punkt B. 

Mötet inleds av en paneldiskussion där ombudsman Michael Jestin riktar frågor om förflyttning till representanterna från nämnderna. Det blir tydligt att många politiker inte är införstådda i mycket av den existerande problematiken och har trott att funktionsrättsrörelsen varit mer involverade än de faktiskt är. När man gör utformandet av tjänster eller miljö står det ofta att de uppfyller kraven om tillgänglighet. I verkligheten innebär det endast att de följer de existerande lagkraven, men inte att funktionsrättsrörelsen granskat dokumenten. Ofta behövs mer anpassning än vad lagkraven kräver, och många rekommendationer, t ex från Naturvårdsverket är högre än vad lagen kräver. Funktionsrätt uppmärksammar att det verkar finns en stark politisk viljan att tillgänglighetsanpassa utöver lagkraven, vilket bådar gott för att implementera mer krävande kommunala riktlinjer. 

Mötet avslutas med kortare gruppdialoger, där olika brukarrepresentanter diskutera och presenterar problem de upplever kopplat till mötets tema. Här är några saker som nämndes: 

JGP (Jag gör politik): Man kan inte kontakta föraren varken före eller efter en färdtjänst eller skolresa. Det finns någon form av anonymitet. Förare lämnar så snart tiden för upphämtning har gått, ibland väntar man 10 minuter efter en gammal standard. Har man en funktionsnedsättning finns det väldigt många hinder för att man ska kunna komma i tid. Ingen kompetens finns om funktionsnedsättningar. 

SRF (synskadades riksförbund): Färdtjänsten, ledsagningen och stadens tillgänglighet är dom stora frågorna. På stadens taktila stråk står flera saker, enligt lagen ska det vara en friyta på 60 cm på vardera sida. Kommunen har själva satt upp pelare och hinder inom 60 cm. Då har en standard satts även för privata aktörer. Ledsagning följer en schablon där den individuella bedömningen är minsta lagliga timantalet är det man beviljar. Detta betyder att man inte kommer kunna komma vidare på aktiviteter. 

LSS-inflytandegrupp: Man håller sig från att beställa färdtjänst för att det krånglar så mycket. Beställningscentralen är inte tillgänglig. De frågar om och om igen samma frågor, finns ingen “journal”. El-bilarna idag är för höga med mindre bagageutrymmen, funkar inte eftersom man inte kommer upp i bilen och rullstolarna får inte plats. En konflikt finns mellan miljökraven vid upphandling och behoven för färdtjänsens resenärer. Vill man handla på vägen hem måste man åka hem först, beställa en ny bil, handla och sedan beställa ännu en bil till (bara plocka upp en liter mjölk kräver två bilar). Chaufförerna hittar inte och vet inte var dom ska. Chaufförerna plockar ofta upp familj eller kompisar. Väldigt dåliga språkkunskaper hos chaufförer, pratar ofta i mobil och öppnar bilruta och skriker “är du utvecklingsstörd” till en cyklist.