|

Vad vill Uppsalas politiker göra åt samverkan mellan intygsskrivande professioner?

Inför höstens val till Uppsalas kommunfullmäktige har Funktionsrätt skickat ut ett samlat underlag med ett antal intressepolitiska frågor som lyfter områden gemensamma för personer med bred variation av funktionsnedsättningar. Under dom kommande veckorna kommer Funktionsrätt publicera svaren från Uppsalas politiska partier i en artikelserie. Detta är den första delen där vi ställt frågan om samverkan mellan intygsskrivande professioner.

För personer med funktionsnedsättning är det essentiellt att samverkan och navigeringen mellan samhällets olika instanser sker smidigt och med få hinder. Funktionsrätt får varningssignaler om att ett stort hinder för personer med funktionsnedsättning idag är att det offentligas olika delar inte samverkar med varandra. Det kan vara mellan olika förvaltningar inom kommunen, mellan olika enheter inom en förvaltning eller mellan kommunen och regionala eller statliga verksamheter. Inom organisationerna pratar man om detta som ett ”stuprörsproblem”. Problemet lyfts även i delaktighetsprogrammet där man skriver att ”Uppsala kommun ska i samverkan med andra myndigheter förebygga att personer med funktionsnedsättning hamnar i organisatoriska mellanrum”. Centrat är att individens liv inte levs i ett stuprör eller går att anpassa till offentlighetens struktur. En funktionsnedsättning påverkar hela livet och går inte att se på utifrån en specifik enhet, förvaltning eller huvudman.

Personer med funktionsnedsättning har svårt att få intyg från vården som stärker deras behov vid ansökan om stöd från vård- och omsorgsförvaltningen. Biståndshandläggare menar att intyg ofta är skrivna på ett sätt som inte stärker det den sökande individen själv uttrycket, trots att vårdens professionella menar att de observerar precis de funktionshinder som individen upplever. Samverkan mellan de olika aktörerna är svag och Funktionsrätt menar att de måste börja arbeta tillsammans för att inte fler ska drabbas.

Partiernas svar presenteras i bokstavsordning med dom partier som redan sitter i fullmäktige först, följt av dom partier som inte haft mandat men ställer upp i höstens val.

Fråga: Vad vill ert parti göra för att stärka samverkan mellan intygsskrivande professioner, som läkare, arbetsterapeuter, fysioterapeuter, psykologer, tandvård, etc. och kommunala biståndshandläggare?

Centerpartiet: Samverkan är en viktig fråga för att öka effektiviteten av kommunens verksamheter. För Centerpartiet har en effektivisering av kommunens verksamhet högsta prioritet. Vi måste komma bort från stuprören och det oskick som råder idag när den ena kommunala förvaltningen inte alltid vet vad den andra gör.

Feministiskt initiativ (sent inkommet svar): Feministiskt initiativ vill se att det anställs samordningsansvariga personer vars uppdrag är att arbeta för att samordna kontakt mellan myndigheter och andra viktiga instanser i enskilda fall. Detta ska föregås av ett samverkanskrav där samverkan inte är möjligt att välja bort utan ses som nödvändigt för att få rätt insatser. Särskilt föräldrar till barn med normbrytande funktionalitet har många gånger svårt att sköta alla kontakter som krävs. Dessa myndigheter har oftast öppettider på ordinarie kontorstid vilket försvårar kontakt både för anhöriga och personer medan som arbetar.

Kristdemokraterna (sent inkommet svar): Uppsala kommun dras tyvärr generellt med en dålig servicekultur, och vi behöver många åtgärder för att stärka den service som ges, bland annat av biståndshandläggarna inom vård- och omsorgsförvaltningen. Vi behöver gå från en ”myndighetskultur” till en ”servicekultur”, där inte besluten och byråkratin är det centrala utan den effekt detta ger för brukarna. Därför vill vi också stärka dialogen generellt i kommunen, och involvera dom som berörs av beslut tidigare i processerna. I det här fallet innebär det ett närmare samarbete med funktionsrättsrådet, så att den här typen av problem kan följas upp och åtgärdas.

Liberalerna: Vi vill att Uppsala kommun ska utveckla ett system med digital journal som visar beslut och pågående ärenden likt Försäkringskassan. Där ska man kunna se beslut som går ut och när det är dags att förnya, vilka intyg som är mottagna samt vilka insatser som är beviljade respektive nekade. Att kunna boka service av hjälpmedel eller begära möte med tjänstepersoner är också tänkbara funktioner. Liberalerna vill även ha samordnare som säkerställer att människor får det stöd dom behöver, vill ha och är berättigade till. Samordnaren ska arbeta på den enskildes uppdrag och vara en frivillig stödinsats.

Miljöpartiet: Vi menar att den som behöver stöd sällan är intresserad av vilken del av offentlig sektor som ger stödet. Man ska få den hjälp man behöver. Miljöpartiet vill se över den kommunala socialpsykiatrin, med målet att kraftigt förbättra samverkan mellan kommunen och övriga aktörer. Miljöpartiet ser kommunen som navet i arbetet kring den enskilde och menar att det ska räcka att lämna in ett intyg till kommunen en gång.

Moderaterna: Vi har motionerat om att starta ett centrum för samverkan mellan kommunen och regionen. Samverkansprojekt tenderar ofta att bli samtalsforum som inte leder till något vidare resultat. Fokus läggs ofta på andra problem och omsorgsnämndens frågor får inte tillräcklig utdelning av denna samverkan med regionen. Omsorgsnämnden har gjort en genomlysning av samverkansbehoven. Moderaterna ser fram emot att se hur genomlysningen tas emot av regionen och hur förslagen implementeras och menar att brukarorganisationerna måste ha en tydlig roll när nämnden utvecklar sina samarbeten både med regionen och inom kommunen. 

Socialdemokraterna: Vi vill arbete med Effektiv och nära vård 2030 och tillsammans med andra aktörer stärka grupper med sämre hälsa och livskvalitet. Partiet vill ha en samskapande vård där patienten är en aktiv och självklar partner i sin egen vård och att vården utgår från helhet snarare än delar och då behöver även samverkan mellan olika huvudmän och professioner stärkas. Socialdemokraterna vill stärka arbetet med SIP. Främst när det gäller uppföljning, för att se att insatser/åtgärder fortlöper enligt plan och för att identifiera behov av nya insatser. Vi menar att det behöver vara enkelt för medborgare oavsett funktionsförmåga att komma i kontakt med socialtjänsten för att få råd och/eller stödinsatser och ingen ska ”falla mellan stolarna”. Även kommunens insats “SPIS” är en bra metod för samordnad planering av insatser och stöd.

Sverigedemokraterna: Vi ser flera risker där folk “hamnar mellan stolarna, exempelvis när en person går från att räknas som barn till vuxen, eller om en person vid något tillfälle anses medicinskt färdigbehandlad, men alltjämt har ett stödbehov. Sverigedemokraterna menar att allt inte går att samordna eftersom funktionshinder kan se så olika ut både mellan olika individer och över tid. Men för till exempel skrivande av intyg, menar vi att kommunen bör få fram mallar eller någon form av mer gemensamma instruktioner.

Vänsterpartiet: För oss är det viktigt att satsa på de kommunala biståndshandläggarnas kompetensutveckling, för att dom ska kunna möta alla Uppsalabor med dom förutsättningar som dom har. Det kommer att stärka förståelsen för behovet av en utvecklad samverkan. Behovet finns inte bara hos kommunen, utan hos samhällets alla aktörer. Vänsterpartiet menar att det i slutändan är ekonomiska resurser och tydliga politiska uppdrag till förvaltningen som krävs, för att förvaltningen ska ha de bästa förutsättningarna för samverkan.

Kristna värdepartiet (sitter inte i fullmäktige): Vi menar att det första problemet är att hitta tid i primärvården, där dom flesta intyg skrivs. Det borde införas en princip som säger att alla involverade specialister bildar ett team, exempelvis genom ett lämpliga datorprogram, genom vilket man kan skriva ett gemensamt intyg. Detta skulle underlätta väsentligt om någon exempelvis ansöker om en Permobil (där flera instanser måste skriva under).

Landsbyggdspartiet (sitter inte i fullmäktige): GDPR har byggt mer hinder än gjort nytta. Så hanteringen mellan olika givare har gjorts svårare. Vi vill se ett intyg, som ges av brukaren, att de aktuella parter får dela information med varandra. Det ska även fastslås att läkares intyg är gällande, inte som i dag en rekommendation, och att andra instanser inte ska kunna ifrågasätta läkarens utlåtande.

Utvecklingspartiet (sitter inte i fullmäktige): Det finns en inbyggd konflikt där biståndshandläggaren försöker runda bland annat LSS-beslut genom att kräva ännu mer fakta av intygsgivaren. Handläggare tolkar förvaltningslagen på ett eget vis som ska gynna kommunen. Vi vill att SIP-möten ska ha den berörda personen i centrum. Idag är dom olika professionerna för självcentrerade. Handläggarna måste utbildas att bättre leda dessa SIP-möten. Handläggare måste tränas i att samarbeta över kompetens- och verksamhetsgränserna för att individens bästa ska vara i fokus. I detta ingår att hantera ständiga konflikter mellan vad en kommun är ansvarig för och vad en region är ansvarig för.