boy in blue and white floral shirt playing chess
|

Slutrapport: samverkansarbete om barn och unga med NPF i skola och socialtjänst

Att inte bli lyssnad till. Att inte få den anpassning du har rätt till. Att samtidigt bli tonåring. Att vara rädd att inte få rättvis bedömning av kunskap för att du behöver anpassning, eller att bli kränkt av andra elever för att du är annorlunda. Att bli en som lärarna blir irriterad och arg på, och som inte tror att du kan lära dig.

Det pratas mycket om NPF – neuropsykiatriska funktionsnedsättningar idag. Många skolor har också infört hjälpmedel i form av hörselkåpor, skärmar, stressbollar och har utbildat personal. Inom socialtjänsten pågår utbildning av personal kring bemötande.

Det sker förbättringar. Men vi är långt ifrån i mål.

I ett gemensamt arbete som letts av Funktionsrätt, Barnombudet i Uppsala län och kommunens brukarombud har det synliggjorts problembilder, möjligheter och konkreta utvecklingsbehov inom flera av de sammanhang där barn och unga befinner sig. Ett av målen med arbetet är att belysa vikten av samverkan mellan myndigheter. En problembild som har uppmärksammats kan till exempel handla om när skolan inte har gjort nödvändiga anpassningar och är den största grunden till långvarig skolfrånvaro, men då det istället blir ett ensidigt fokus hos socialtjänsten på att det saknas stöd i familjen.

Så här beskriver en av de ungdomar som vi har lyssnat på:

“Hamnade snett i 7:an – vägrade göra skolarbetet eftersom det inte var anpassat till mig. Försökte fixa det i 8an – gick sådär – lärarna hade redan gett upp på mig. Hittade papper på vilket stöd som jag skulle ha fått, men inte fick. Fick sämre betyg än jag skulle haft – blev tydligt – hade typ E i alla ämnen men fick A i de flesta i 1:an på gymnasiet.”

Den 11e maj presenterades rapporten över resultatet. Arbetssättet har utgått ifrån att ta in synpunkter från alla berörda, föräldrar och barn liksom politiker och tjänstepersoner. Detta ser vi som viktigt både för att få så stor del av bilden som möjligt, men också för att förankra de förändringar som behöver ske.

Många av de förbättringsförslag som förs fram i rapporten är både enkla och kostnadsfria för de aktuella kommunala förvaltningarna. Främst handlar det om att skapa nya rutiner.  

Det svåraste som återstår är att nå fram till de som inte tycker att de behöver förändra sitt bemötande eller sitt synsätt på barnens och deras vårdnadshavares kompetens. Vi behöver hjälpas åt att förstå att vi kanske inte förstår hur det kan vara för ett barn eller en familj att hantera vardagen. Om vi är öppna är det större chans att vi tar del av all den kunskap som finns hos intresse- och brukarföreningar, hos kollegor och inte minst hos barnet och barnets familj.

Några råd från rapporten, som berör just rätten till information och delaktighet är:

  • Fråga barnet. Barnet är viktigt i dialogen kring vilket stöd som behövs. Hur upplever barnet bemötandet? Detta är fram för allt viktigt på individnivå, men även systematiskt på gruppnivå för att få fram generella tips och insikter kring verksamheten.  
  • Barn har rätt att komma till tals men de har ingen skyldighet att säga något om de inte vill. De har också rätt att föra sin talan via en företrädare som barnet har förtroende för.

Ett av barnen i rapporten beskriver den här punkten så här:

“Jag vill inte prata när alla tittar, därför får min pappa fråga hemma sen säga på BUP. Han ljuger inte för BUP eller bestämmer åt mig. Men jag vill inte prata på BUP. Jag vill saker men BUP och dom andra säger nej för att jag inte pratar. Men pappa och jag pratar visst.”

  • Ge barnet möjlighet och tillräckligt med tid för att berätta om känslor, upplevelser och lösningar på sitt eget sätt. Om barnet inte vill vara med på mötet så kan hen berätta genom att svara på frågor eller ta upp punkter innan mötet sker. 

Lisa Skiöld, Barnombudet i Uppsala län
Michael Jestin, Ombudsman Funktionsrätt
Jeanette Nordin, brukarombud på Uppsala kommun

Här hittar du rapporten i sin helhet: