Arvsfondsprojektet: “Vi behöver bli lite obekväma ibland”

Arvsfondsprojektet Jag gör Politik som Funktionsrätt Uppsala kommun driver jobbar med att stärka unga vuxna med psykisk ohälsa att använda sina röster i dialoger och andra politiska sammanhang. Deltagarna, eller experterna som de i projektet heter då de är experter på sina egna liv, har generöst delat med sig av sina liv och visdomar. Det är gripande berättelser som ibland gör ont att höra. Berättelser om orättvisa, utanförskap och fattigdom. Om att överleva och att resa sig upp gång på gång när samhället drar in stöd och insatser som faktiskt fungerat.

(Texten är skriven av projektledare Tove Lundin)

Det är berättelser om indraget försörjningsstöd, trots uppvisande av kvitto på hundralappen som den ännu fattigare kompisen lånade och sen satte tillbaka på kontot. Berättelser om sysselsättningen som kanske inte är så spännande, men är den enda möjligheten att komma ut och träffa lite folk. Dit man ringer på morgonen för att fråga om det finns jobb. Oftast blir svaret nej. Då är det svårt att klaga över sitt ibland lite trista jobb över en onödigt dyr kaffe latte.

Det är svårt att vara oberörd när man hör om ett team på tio personer runt en individ som ändå inte lyckas hitta en fungerande lösning. Historier om fattigdom, utanförskap och ensamhet gör något med oss. Jag tror inte det är problemet, att vi är oberörda eller likgiltiga. Vi blir berörda, och de flesta tänker nog att det är fel och orättvist. Men hjälper det de unga vuxna med psykisk ohälsa?

Hjälper ännu en rapport om de unga vuxna med psykisk ohälsas situation? Blir deras vardag enklare av att vi förfasas över berättelserna? Kommer politiker och förvaltningspersoner göra mer än att bli just berörda? Kanske det ligger ett litet frö och gror någonstans, medan rapporten hamnar i pappersinsamlingen. Kanske var det skönt att få berätta för någon, att orden fick hamna i en rapport. Men, blir det skillnad?

Om de unga vuxna i stället får träffa politiker och förvaltningspersoner i en dialog, som dessutom är tillgänglig – då händer något. Tillsammans hjälper de varandra att gå vidare från att beröra och bli berörd till ett slags samarbete. Experterna på att fatta beslut träffar experterna på beslutens utfall – det absolut bästa sättet att utvärdera resultat. Med hjälp av en, av projektets deltagare, framtagen modell för tillgängliga dialoger finns det möjlighet att fråga, lyssna och fråga igen.

Den sortens möten är ganska sällsynta, och framför allt lite obekväma. Möten där det inte räcker att bli berörd, utan där vi stannar kvar en stund i det ovana och svåra. För hur ska vi förändra samhället om vi inte möts och blir lite obekväma ibland?

Sagt om projektet:

Äntligen har vi börjat skapa en plattform där vi alla kan mötas för en öppen dialog där vi tillsammans arbetar för gemensamma mål. För mig ger detta mycket energi och hoppas vi ha mycket utbyte av varandra framåt.  Det är viktigt att inte glömma bort vilka vi tjänstemän och politiker finns till för!

Anna Lennartsson, avdelningschef för socialpsykiatrin Uppsala kommun

För att kunna vara delaktig i sitt eget liv och i samhället behöver man veta om sina rättigheter. Vi behöver träna på att tycka till om olika saker. Genom projektet har personer som annars inte hörs så tydligt i debatten givits en möjlighet att träna på just detta. De har mött ansvariga politiker och tjänstepersoner på nya arenor för dialog. Som brukarombud är det min uppgift att lyfta fram goda exempel och sprida kunskap om vikten av full delaktighet för alla. Vi som mött deltagarna i projektet har berörts av deras erfarenheter och har nu ett ansvar för att fortsätta arbetet med delaktighet och inflytande i Uppsala kommun.

Jeanette Nordin, brukarombud Uppsala kommun

Jag var väldigt isolerad den perioden. Det var covid och allt. Mitt liv var inte jättepositivt. Då tänkte jag att: ok, det här verkar jättesvårt, men det här är en jävla utmaning och det handlar om saker jag ändå är intresserad av. Jag blev intresserad. Då var det ju tänkt att vi skulle vara på Tinget, men sen blev det på zoom. Då blev det en ytterligare grej som var ny, och jag blev osäker, men det blev ju väldigt bra.

Deltagare från projektet

Det kändes också som att man blev sedd. Det tror jag var väldigt bra. Man kände sig lite rädd innan: hur mycket erfarenhet har de andra? Kommer det vara en massa politikersnack direkt. Men efter det här mötet blev jag lugn.

Deltagare från projektet
Faktaruta Jag gör Politik

Finansieras av Allmänna arvsfonden.
Funktionsrätt Uppsala kommun, en paraplyförening bestående av 31 medlemsföreningar som arbetar med att förbättra villkoren för personer i kommunen med funktionsnedsättningar.
Jobbar med unga vuxna (25-35 år) med psykisk ohälsa och NPF.

Projektet ska:
– Erbjuda personer ur målgruppen en trygg plats att utforska politiken och den egna politiska viljan.
– Stärka målgruppens politiska röst och inflytande i samhället och politiken.
– Utveckla en metod som kommunen kan arbeta vidare med.